Jag möttes av strålande solsken. Jag lämnar staden som jag börjar tycka mer och mer om. Jag lämnar den och regnet bakom mig. Kristinehamn tar farväl av mig med rinnande tårar.

Men jag kommer tillbaka snart igen, jag lovar ! Jag saknar er redan. Staden. Stämningen. Människorna. Line, Jonas och deras föräldrar. Tack för att ni är underbara och tar emot EyMy. Tar emot mig så självklart. Dörren är öppen. Jag möts av öppna famnar. Det betyder mer än ni kan tänka er.

När jag tittar ut genom bussfönstret hör jag regnet på rutan. Jag kan inte se något längre. Det är mörkt utanför och bilden blir suddig när mina ögon fylls av tårar. Jag lutar huvudet bakåt för en stund. Försöker bli kvitt den envisa huvudvärken. Låter tårarna rinna. Bilder från förra sommaren, bilder från den här helgen. Dom blixtrar förbi i en rasande fart.

Jag blundar. Känner tårarna göra kinderna våta. Men trots detta ler jag. För jag har haft en underbar helg. Jag har kunnat vara helt avslappnad. Jag känner mig hemma direkt trots att jag bara har varit där två gånger.

Det är som om jag inte kan ta in alla intryck. Det känns så rätt men samtidigt på något sätt ofattbart med ett så rent välkomnande hem. Jag gör vad jag vill men vet var gränsen går. Jag känner mig som en gäst men ändå tillhörande. Detta är en känsla som jag älskar. Det gör att jag mår bra !

Så tack för en underbar helg <3 Det betydde otroligt mycket för mig ! <3

Kramar
//EyMy <3


Skulle allra längst bort...


Line ^^ <3


Jonas :)


Datanörd ? :P