Hjälp efter hårda fall
Tankarna stannar upp. De står helt still. Det är som om hela verkligheten slutar fungera för en stund. Fingrarna ligger lätt böjda på tangentbordet. Väntar på huvudet. På tankarna. Jag tittar ner. Förundras över att dem är stilla.
Tänker på framtiden. Den skrämmer mig. Lite. Tänk om planeringen inte alls fungerar. Tänk om det blir som alla säger. Att inget blir som man tänkt sig. Tänk om. Tänk om "om" inte fanns. Jag känner att jag börjar glida ifrån mitt vanliga sätt att skriva men jag måste få fråga. Vad finns det då att falla emot ? Finns det någon som är stark nog att fånga upp mig när jag ramlar mot backen igen. Eller någon som kan plåstra om och trösta när jag slår emot jorden..
Jag vet att jag inte behöver vara rädd. Det finns något att falla emot. Men det skrämmer mig ändå. För tänk om.. Tänk om jag förstör allting. Försöker och försöker. Men det kanske inte alls går. Tänk om jag förstör inte bara för mig själv utan också för andra.
Tittar upp och ser de gröna växterna på bordet. Grenarna sträcker sig mot den lilla skärmen. De oroar sig inte. Det är så livet är. Man ska sträcka sig mot det man vill ha. Risken finns att det går rakt åt skogen. Men chansen finns också att man lyckas. Men för att lyckas måste man våga kasta sig ut. Hur lång tid tar det att bygga upp ett sådant mod ? Vad krävs för att få den styrkan ?
Uppåt. Framåt. Det är dit jag ska. Jag vet det. Jag får hjälp. Det vet jag också. Det finns hjälp, stöd och positivitet om det behövs. Det är ju det jag vet. Så tack alla som finns. Jag ska sitta bredvid er en dag och plåstra om er också. Efter ett fall. Både stora och små. Jag finns där beredd med förband och en skyddande hand.
Kramar
//EyMy <3
Spår
Trackback
