Jag lutar huvudet mot bussens fönster. Känner de lätta vibrationerna. Jag ser snön blandas. Smutsig och ren. Brunt och vitt. Som choklad. Vi åker mot, igenom och förbi centrum. Hus. Röda och gula. Nya och gamla. Fina. Fula. Kanske… Men de har sin charm. En snabb syn av en vit Volvo av äldre modell som slirar nerför en gata. Antar att chauffören har roligt. Hoppas att chauffören har roligt.

Ett kort stopp. En paus. Fler människor som kliver på. Ingen som kliver av. Alldagliga människor med trötta ögon. Frånvarande ögon. Ett glatt hej från en fredagstrött busschaufför. Snällt av henne. Hon är den som ser. Alla tittar. Hur många är det som faktiskt ser något? Hur många är det som kommer ihåg vad som hände mellan hållplatsen där de klev på och där de klev av? Frånvarande ögon. Sovande ögon. Dimmiga ögon. Blanka som speglar. Speglar den vita och bruna snön.

Bussen saktar in igen och stannar. Mitt huvud kanar fram en bit för att sedan kana tillbaka när vi åker vidare. En flicka. Kämpande uppför backen med snömodden stänkande runt cykelhjulen. Ett gammalt hus. Målat i ljust grönt och rosa. Mina ögon läser hastigt ”antikt”. Innanför fönstren, en stor kristallkrona. Många blänkande småsaker. Undrar hur gammalt det är. Hur gamla sakerna är. En bit av stadens historia.

Några mil hit. Några mil dit. Några mil fram. Några mil tillbaka. Små hus utplacerade som små lekstugor. Som om någon ruskat runt dem mellan kupade händer för att sedan slänga ut dem. Ett litet hus här. Ett litet hus där.

Järnvägen. Svart räls som sträcker sig som streck parallellt med vägen. Den svänger bortåt. Ser den knappt längre. Buss eller tåg? Vad är bäst? Vad skulle tonåringar som jag välja. En tjej i sätet framför. 18 år. Kanske? Randig mössa med huvudet lutat mot stolsryggen. Ansiktet riktat mot fönstret. Undrar vad hon skulle välja?

Eller killen på andra sidan gången. Vad skulle han välja? Buss eller tåg? Hörlurarna inkopplade i öronen. En frånvarande blick. Undrar hur långt han åker. En suck. Trött antar jag. Tittar lite fundersamt, lite otåligt på killen som kliver på. Som om han funderar på hur lång tid det tar för den trötta men glada busschauffören att knappa in priset. Otålig att komma hem. Eller bort. Fredag eftermiddag. Kan ju så vara att han ska ut.

En annan otålig människa som går av. Bekymmersrynka i pannan. Undrar vad som bekymrar honom. Snön? Skola? Kärlek? Huvudvärk? Eller kanske något helt annat. Frånvarande ögon. Ögon som börjar få tillbaka möjligheten att se. Ser efter hur han ska gå vid vägen. Över eller vänta?