Jobb med vattenslang


Paradiset i ödemarken <3

Vattnet kittlar mot underarmarna. Nästan lite irriterad torkar jag bort det med en torr trasa. Trots de blå gummihandskarna som räcker en decimeter över handlederna så blir jag blöt. Ett rött plastförkläde täcker min gråa t-shirt. Håret hänger bak på ryggen i en hög hästsvans. Blöta testar som börjar torka hänger ner runt ansiktet. De börjar locka sig. Små, små korkskruvar av den ständiga fukten inne i tvätthallen. Men jag trivs. Allting går så automatiskt. Tankarna springer omkring fritt. Ögonen söker sig ständigt till klockan men det är som om hjärnan inte registrerar vad den visar. Raster och arbete avlöser varandra. Cirka 6 veckor kvar. Konstaterade det nu. Nej, jag räknar inte ner. För som sagt, jag trivs.


Händerna gör allt som ska göras nästan utan att hjärnan tänker. Vi byts av. Hämtar choklad. En välförtjänt sockerkick. En paus. Varken mitt eller hans fel att vi är snabbare än dom som ger oss prylarna. Eller hur ? Börjar flytta saker. Lite ombyte i sysslorna. Jag styr vagnen med van hand. Van kanske är att ta i men händerna kommer ihåg från förra sommaren. Jag behöver inte fokusera lika mycket. Inte förrän utrymmet blir lite för litet. Men vi löser det.

På lunchen springer fingrarna över mobilens knappar. Snabbt. Måste skynda. Måste få iväg meddelandet innan rasten är slut. Innan handskarna ska på igen. Innan fingrarna blir blöta för att bli alldeles för torra igen. Tuben med handkräm ligger i en stor ficka på byxorna. Det behövs. För att klara att få tillbaka den naturliga fukten i huden. Ni vet... En av de saker som är obligatoriska i arbetsbyxorna.

"Lev som om du skulle dö imorgon men dröm som om du ska leva för evigt"
Kramar
//EyMy <3

Spår

En kommentar till mig - En kommentar till dig ^^

Namn:
Du kommer väl tillbaka ?

E-mail: (publiceras ej)

Din blogg:

Din kommentar:

Trackback