Webbdesign
Kramar
//EyMy <3
Lycka
Kärlek. Lycka. Så sammankopplade. Men kärlek. Också sorg. Men för mig.. Lycka. Kärleken gör mig inte bara glad. Utan också lycklig. Jag vet att jag får det liv jag knappt vågat drömma om. Jag vet vad jag vill ha. Jag har kraften att kämpa för det.. Det går att få det man vill ha. Med mycket kraft och en del hjälp från andra..
Kramar
//EyMy <3
Lycka och tid
Bild från i helgen. Tagen av älsklingen <3
Fingrarna vilar på tangenterna. Vanan känns som om den är väldigt långt borta. Som om jag har tappat förmågan någonstans på vägen. Skärmen lyser upp våra ansikten. om om det är det enda ljuset som behövs just nu.
Jag är inte rädd för mörkret längre. Det skrämmer inte längre. För jag är inte ensam. Inte kvarlämnad. Inte menad att behöva leva själv. Värmen sprider sig. Trots mörkret. Tänk om man hade kunnat stanna tiden i just det ögonblicket. Precis när alla tankar på omvärlden var så långt borta som de bara kan vara. När det bara var lycka omkring en. I det ögonblicket när man inte kan bli lämnad. Inte bli sårad. Inte av en enda människa på jorden. I just det ögonblicket när man inte behöver tänka på andra. Inte på andra än bara just oss själva. I det ögonblicket när man kan koppla bort alla andras elände utan att få dåligt samvete. I det ögonblicket som man får vara bara precis den man är och får känna den där lyckan som alla borde få känna.
Alla andra där ute. Någon som är lycklig nu precis som jag. Någon som är ledsen. Någon sårad. Någon arg. Någon som i just det ögonblicket är precis så lycklig som den personen kan bli. Kanske så lycklig som personen bara kommer vara i just det ögonblicket. En stund som han inte får tillbaka. En stund som han inte kommer att kunna uppleva igen. Kanske är det den lyckligaste stunden i hans liv. Den stund han för alltid kommer koppla ihop med lycka. Kanske är han glad och lycklig resten av livet. Kanske går det dåligt för honom och han kör fast på halva vägen. Men just i det ögonblicket är han så lycklig som han bara kan bli. Kan han då få stanna tiden ?
Kramar
//EyMy <3
Feber
Febern brann i kroppen. Värmen höll på att ta kål på mig.. Som om värmen försökte att ta sig ur kroppen genom varje del av hela mig. I nästa stund föll jag ihop på sängen. Kraften gick ur kroppen. Skönk ihop. Blev helt kraftlös. Kylan tog över. Det växlade så fort. Jag behövde någon som höll om mig. Den enda jag ville ha här.. Så långt bort..
Så många mil. En resa. Ett liv. Så mycket som finns i framtiden. Så lång tid som jag vet kommer komma en dag. Minnen och planering så nära att jag nästan kan känna det under fingrarna. Känna de mjuka och fina minnena som sammet och siden under fingertopparna. Eller de vassa. Hårda. Dåliga minnen. De gör ont.
Men framtiden är fin. Framtiden är mjuk. Som sammet och siden. Framtiden blir lycklig. Kanske vass och hård. Men ändå lycklig. Så fin. Livet är något fint. Något man ska vårda och bry sig om. Man lever bara en gång. Visst, leva som man vill ska man göra. Men är det bara det dåliga man ska komma ihåg? Är det dåliga minnen man kommer ihåg när man kommer till nästa verklighet?
Ritande kärlek
Kramar
//EyMy <3
Stjärnor
Lampans ljus skiner starkt på fingrarna. Nagellacket glittrar. Som stjärnor. Stjärnor i natten. Stjärnor på himlen utanför fönstret. Som utspritt glitter på svart sammet. Kärlek. Det står skrivet över himlen. Fantasin spelar. Spelar med min syn. Som att stjärnorna drar ihop sig till bokstäver. Jag ser hur de flyttar sig över himlen. Vackra och glittrande.
Kramar
//EyMy <3
