Sitter på bussen en måndag eftermiddag. Sätter i hörlurarna. Jag känner tonerna sprida sig i huvudet. Känner hur de samlas som en mjuk massa innanför pannbenet. Sluter ögonen och stänger ute solen. Jag känner hur den värmer mitt ansikte genom fönstret.

Nu. Dagen efter. Fördragna fönster. Sittande längst bak i en konsertsal. Projektarbete. Hm, kvinnomisshandel. Två kvinnor håller föredrag. Två kvinnor som själva blivit misshandlade.

En kort bensträckare. Folk som droppar in och sätter sig i de mjuka blå stolarna. Vi hör en röst komma ur högtalarna. Alla tystnar helt plötsligt. Vi är fångade. Kan inte sluta lyssna.

Innan bensträckaren kommer frågan om vi vill pausa lite. Nästan alla ger ett starkt nej. De pratar ett tag till men bestämmer sen att nu tar vi i alla fall en bensträckare.

Vi är fångade. Av berättelserna. Av rösterna. Händelserna.

Kramar
//EyMy <3