Feber



Febern brann i kroppen. Värmen höll på att ta kål på mig.. Som om värmen försökte att ta sig ur kroppen genom varje del av hela mig. I nästa stund föll jag ihop på sängen. Kraften gick ur kroppen. Skönk ihop. Blev helt kraftlös. Kylan tog över. Det växlade så fort. Jag behövde någon som höll om mig. Den enda jag ville ha här.. Så långt bort..

Så många mil. En resa. Ett liv. Så mycket som finns i framtiden. Så lång tid som jag vet kommer komma en dag. Minnen och planering så nära att jag nästan kan känna det under fingrarna. Känna de mjuka och fina minnena som sammet och siden under fingertopparna. Eller de vassa. Hårda. Dåliga minnen. De gör ont.

Men framtiden är fin. Framtiden är mjuk. Som sammet och siden. Framtiden blir lycklig. Kanske vass och hård. Men ändå lycklig. Så fin. Livet är något fint. Något man ska vårda och bry sig om. Man lever bara en gång. Visst, leva som man vill ska man göra. Men är det bara det dåliga man ska komma ihåg? Är det dåliga minnen man kommer ihåg när man kommer till nästa verklighet?

Spår

En kommentar till mig - En kommentar till dig ^^

Namn:
Du kommer väl tillbaka ?

E-mail: (publiceras ej)

Din blogg:

Din kommentar:

Trackback