Snön knastrar under de tunga kängorna. Jag tittar ner. Andas tungt innanför kragen. Ökar takten ännu lite mer och drar upp axlarna. Andas snabbare och känner andetagen värma halsen. Sänker axlarna och drar ett djupt andetag. Jag känner kylan bita i lungorna. Känner hur mjölksyran börjar komma i benen. Hur länge har jag varit ute och gått nu? Jag har ingen aning. Jag har ingen klocka. Ingen tid.

Jag stannar upp. Bara tittar ut över landskapet. Snurrar runt ett varv och bara tittar på skönheten runt omkring mig. Jag älskar det. Jag vill bo närmare stan men detta är ändå helt ovärderligt. Det är vackert. Det är fint. Det är fridfullt. Det är underbart. Det är unikt... <3