Handen letar sig ner på höger sida om det blå sätet. Hittar handtaget direkt av gammal vana och fäller sätet knappt en decimeter bakåt. Vrider på huvudet och kisar. Ser ut som om jag sover. Jag tittar mellan svarta ögonfransar.

En gammal vän. En vän som inte är min vän. Och en pojke. Någon jag känner till namn och utseende. Hans hand i hennes. En kniv i mitt hjärta. En knytnäve i magen. Blicken blir grumlig av tårar. De börjar trilla nerför kinderna. Blicken borde bli klar igen. Men det blir den inte. Jag känner hur tårarna strömmar nerför kinderna. Men inte ett ljud kommer över mina läppar.

Lyckan. Vart kommer den ifrån? Så många i min omgivning som har just den lyckan. Varför inte jag? Jag var kär i kärleken men inte ens den kunde jag få behålla. Till och med den har svikit mig. Den lämnade en smärta så stark inuti mig. Varför får inte jag också känna den där lyckan som alla pratar om?

Förlåt men det är precis så här dagen varit

//EyMy <3