Skärpet på kappan är spänt över höfterna. Svart, svart, svart. Mitt i allt det vita, gnistrande. Jag gillar vintern. Hur kylan biter i varje del av synlig hud. Att känna hur fingrarna blir stelare och stelare när man skriver. Att känna att man borde ta på sig vantarna igen. Men jag vet. Värmen kommer ju tillbaka. Bara lite till. Några meningar till.