Rosor från Simon <3

Vaknar av dunkandet utanför fönstret. Varför bara jag ? Tösen i rummet bredvid har ju inte vaknat. Jag kopplar bort det efter ett tag men kan inte somna om. Gula väggar. Gula gardiner. Gult, gult, gult.. Jag blundar. Det är som solen. Den är positiv. Men jag är trött. Spänningarna ligger över nacke och axlar. Varje morgon. Varje morgon, denna ständiga spänning. Vart kommer den ifrån ?


Jag masserar mig själv försiktigt så gott det går. Jag vet ju att det kommer släppa. Lite. Under dagen. Men jag vill ha bort det nu. Jag orkar inte med det längre. Jag lägger mig ner igen. Försöker slappna av. Försöker koppla bort spänningarna precis som dunkandet utanför. Tänker på alla tankar som snurrar. Vill inte tänka för mycket. Vill inte att de ska fasta inne i rummet igen. Det var ett riktigt arbete att få ut alla gamla tankar genom fönstret. Det var som om de hade säckat ihop uppe i taket och nu  hängde ner som trasig spindelväv. Tankarna. Jag städade ut dem genom fönstret. Men var är dom nu ? På väg tillbaka in genom den öppna ventilen. Kanske.

Jag kan riktigt se dem sväva in sakta, sakta. Sjunka ner mot mitt huvud och tränga sig in i min hjärna igen. Både bra och dåliga. Det jobbiga är att det kommer nya hela tiden. Dom ryms inte i huvudet. Jag försöker trycka ut dom. Men dom kommer aldrig ut ur rummet. Dom stannar. Fastnar i taklampan..


Kramar
//EyMy <3