En förälskelse. En kärlek. Något varmt, fint och underbart. Något värt mer än allt annat. Så mycket positivt. Minnen och fina stunder. En så fin människa. Någon som betyder så otroligt mycket för mig. Betyder allt för mig. Vad mer behöver jag ?

Så många stunder som jag tvivlade på kärleken. Så många stunder som jag bara ville skicka allt som påminde om kärleken till den yttersta kanten av universum. Alla bilder. Alla sånger. Alla fina par jag mötte på stan som hade något fint tillsammans. Något otroligt fint som jag aldrig trodde att jag skulle få. Så många som log mot mig när jag mötte dem med ledsen blick. För de hade något jag aldrig trodde att jag skulle få. Så lyckliga de såg ut. De leende ögonen sa att jag också skulle hitta någon att hålla i handen. De sa att jag också skulle få någon att dela mina dagar med. Att jag också skulle få någon att skapa fina minnen tillsammans med.

Numera är det jag som ler. Det är jag som är lycklig. Det är jag som ler det där hoppfulla leendet mot ensamma personer jag möter på gatan. Vare sig jag är ensam eller tillsammans med honom som betyder mest av allt för mig. Jag ler. För nu kan jag tro på att det finns någon för alla. Jag vet att det finns någon för alla. Man måste bara våga följa ödet och tro på att det leder en åt rätt håll. Åt lyckans håll. Att det vet var man ska. Men man måste också våga ta ödet i egna händer och tro på att man kan ändra sitt öde. Att man har kraft att påverka det liv man lever. Lita på känslan..

Kramar
//EyMy <3