Lycka och tid


Bild från i helgen. Tagen av älsklingen <3

Fingrarna vilar på tangenterna. Vanan känns som om den är väldigt långt borta. Som om jag har tappat förmågan någonstans på vägen. Skärmen lyser upp våra ansikten. om om det är det enda ljuset som behövs just nu.


Jag är inte rädd för mörkret längre. Det skrämmer inte längre. För jag är inte ensam. Inte kvarlämnad. Inte menad att behöva leva själv. Värmen sprider sig. Trots mörkret. Tänk om man hade kunnat stanna tiden i just det ögonblicket. Precis när alla tankar på omvärlden var så långt borta som de bara kan vara. När det bara var lycka omkring en. I det ögonblicket när man inte kan bli lämnad. Inte bli sårad. Inte av en enda människa på jorden. I just det ögonblicket när man inte behöver tänka på andra. Inte på andra än bara just oss själva. I det ögonblicket när man kan koppla bort alla andras elände utan att få dåligt samvete. I det ögonblicket som man får vara bara precis den man är och får känna den där lyckan som alla borde få känna.

Alla andra där ute. Någon som är lycklig nu precis som jag. Någon som är ledsen. Någon sårad. Någon arg. Någon som i just det ögonblicket är precis så lycklig som den personen kan bli. Kanske så lycklig som personen bara kommer vara i just det ögonblicket. En stund som han inte får tillbaka. En stund som han inte kommer att kunna uppleva igen. Kanske är det den lyckligaste stunden i hans liv. Den stund han för alltid kommer koppla ihop med lycka. Kanske är han glad och lycklig resten av livet. Kanske går det dåligt för honom och han kör fast på halva vägen. Men just i det ögonblicket är han så lycklig som han bara kan bli. Kan han då få stanna tiden ?


Kramar
//EyMy <3


Spår

En kommentar till mig - En kommentar till dig ^^

Namn:
Du kommer väl tillbaka ?

E-mail: (publiceras ej)

Din blogg:

Din kommentar:

Trackback