OP08 - Bästa klassen ever !
Här kommer bilderna från i fredags som jag lovade er :) Om det är någon som är med som inte vill va med så säg till :)
Jag.. Kalla mig EyMy
KnaZ <3
KaKaOO
Bex
Malin
Veronica
Malin & Sanna
Malin
Frida
Cilla
Anton
Jessica
Anna
Frida
Angelica
Michaela, Bex & Sanna
Isaac
Isaac & Nathalie
Anton, Anna & Niklas
Isaac & Anton xD
Isaac & Nathalie <3
EyMy, Malin, Angelica, Veronica, Anna, Anton, Malin, KaKaOO, Frida, Frida, Isaac, Nathalie, KnaZ & Bex Underbaraste klassen ! Fick ju inte med alla på den här bilden men :(
Anna, Malin, Frida, Isaac, Nathalie, Malin, Sanna, Anton & Michaela
Malin, Anna & Frida
Sen drog vi ner till Ålle. Den här människan sa att det var någon som bodde typ där jag bor som jag skulle sparka i baken. Kommer inte ihåg vad han hetter, kommer inte ihåg vem det var jag skulle sparka ;)
Martin & KnaZ <3 Tror han kanske inte ville vara med på bild..
Bilden på mig och Hampus får avsluta dagen :)
Stora kramar på er <3
Klassfest - Party !!
Sen vill jag säga GRATTIS BÄSTASTE KnaZ PÅ DIN 18-ÅRSDAG !!! <3 EyMy ÄLSKAR KnaZ :D <3
Mörkret

Det är mörkt ute. Mörkt där bakom rullgardinen. Mörkt i rummet. Mörkt i mitt huvud. Massor av tankar men ett svart hål som suger upp dem. Jag har släckt alla lampor nu. Bara ljuset från skärmen lyser upp mitt ansikte. Lyser upp stjärnorna på rullgardinen som täcker mitt fönster bakom ryggen.
Jag sluter ögonen en stund. Lutar huvudet bak och vilar nacken mot fönsterbrädan. Låter mörkret omge mig fullt ut. För jag vet att någonstans i slutet av det här finns det finns det ett ljus som väntar på mig. Jag vet inte hur starkt. Jag vet inte hur det ser ut. Jag vet inte vad jag måste göra för att komma dit. Men jag vet att det finns där...
Dagen har spenderats med KnaZ <3 Är så otroligt glad att jag har henne som min vän. Hon hjälper mig att skingra allt det mörka för en stund. Jag får släppa ut lite tankar. Jag vet att hon lyssnar och pratar med mig. Jag finns för henne med! Hoppas att hon aldrig tvekar på det.
För det där mörkret som omger mig nu. Det är ett mysigt mörker. Men mörkret där inne... Den ständiga ovissheten. Det ständiga att inte veta hur allt kommer att bli. Hur något kommer att bli. Det gör det svårt för mig att se varför jag skulle lämna sängen på morgonen. Men mina underbara vänner gör det möjligt. Det är svårt men det är möjligt.
Men nu vill jag bara sova. Drömma om att allt blir bra. Drömma att alla förvirrade tankar lämnar mitt huvud...
Kramar
//EyMy <3
Flum på psykologi lektion
Läraren: Ska du gå någonstans?
Elev: Nej, jag ska bara dra upp byxorna.
Kyssande vind - EyMy's engelska sångvariant

Japp, vi arbetar med lyrik i skolan på svenskan. Men så fick jag för mig att jag skulle översätta den och sätta musik till. Musiken är inte där än men texten är färdig :)
He came like a wind
What cares a wind about what it can't do
He kissed your cheek
He kissed the blood to your skin, and the rest of you to
It should have stopped taking
You were someone else, but borrowed without sain
A time with the oxygen this evening
and this month of the golden rain
He kissed your ear, your hair
What attaches a wind if he gets? If he just make you fall
In the eyes he kissed you blind, because he doesn't care
You would, of course, not at all
Beginning to answer his trainer, his wish for you to remain
But soon lay your arm on his neck
in the month of the golden rain
From your mouth he kissed
the last of the resistance that existed
Your mouth is silent just as he wish
with half-open lips to his
There will be a wind that blows
and your whole world collapse with pain
For a wind of oxygen in the spring that shows
the bunches, oh the bunches, of the golden rain
Ensam och förvirrad

Ensam i en tjock och mysig morgonrock. Jag drar upp benen och slår armarna runt knäna. Önskar jag kunde flyga in under täcket i sängen så jag slapp gå på det kalla golvet. Ser alla mina saker runt mig. En del av min personlighet. Rummet som jag har gjort till mitt och gett min prägel. Men det är kallt. Det är ensamt. Jag ligger själv i sängen. Jag kan inte själv värma upp de kalla lakanen. Jag är själv för kall.
Jag hör stormen riva utanför fönstret. Det är för mörkt nu. Jag ser det inte längre. Fick sova ett par timmar. Nu när jag har vaknat försöker jag desperat somna om. Jag ska tända lampan för att titta vad klockan är. Hmm.. Inget händer. Jag kliver upp ur sängen. Går på tå över det kalla golvet. Trycker på strömbrytaren till fönsterlampan. Inget händer. Yippie-Ka-Yay motherfucker.... Nu har strömmen gått med.
Jag kryper in under täcket igen. Drar upp knäna till haken. Tänker på en stark kropp bredvid mig. Någon som kan värma mig. Någon som lägger armarna runt mig och stryker handen över min kind. Kramar mig varm och får mig att andas lugnare. Men detta gör att jag bara känner mig ännu mer ensam. Min säng är smal men det hade gått. Jag hade klarat det. Bara jag hade sluppit kylan. Bara jag hade sluppit vara själv...
//EyMy <3
Fredag på HMC

Idag när jag och pappa åkte till Hjälpmedelscentralen så tänkte jag "hmm.. undrar hur mycket det kommer att finnas att tvätta inne på HMC idag...??"
Uhm, det fanns en del. Jag tar det i bilder ;)
Det här var vad jag såg när jag kom in...

Det här var en gång min arbetsplats. Ja det är en diskho där någonstans i mitten. Man kan se vattenkranen om man tittar noga.

Ah men vi tänkte lägga ner backarna när de hade torkat och göra ett levande blå-grönt schackbräde av det ;)

Och så funderade vi på swimingpool, ja, med bar så klart!

Tillbaka på Hjälpis
Stora kramar
//EyMy <3
Tankar på Alla Hjärtans Dag

Har haft en underbar dag med Bex och Linda <3 Tack för det! Behövde det verkligen kände jag... Men så sitter man på bussen hem igen. Det är alla hjärtans dag. Den dag jag känner mig som allra mest ensam. Hur kommer det sig? Jag trycker bak sätet. Sätter hörlurarna i öronen och trycker igång en ballad på mobilen. Blundar och bara låter tankarna vandra ett tag.
Känner en konstig tomhet i kroppen. Den kommer och går. Med den kommer en stigande huvudvärk. Jag lyssnar på mina egna andetag. Koncentrerar mig på musiken. "And I'm awake on this rainy day and I'm watching as my tears roll down the window pail..." Det är en fin dag. Inga tårar här. Inte på bussens fönster. Inte på mina kinder. Men på insidan river gråten. Gör det svarta hålet av ensamhet större. Men jag pallar! I'm strong! Jag tittar ut. Känner igen alla hus. Känner igen varje kurva. Ser fingret när jag sträcker upp handen för att trycka på stop-knappen. Jag tittar fram igen. Behöver inte titta upp för att hitta knappen. Det här är något jag kan... Jag känner mig ensam men ändå så är detta ett av de ställen där jag fullt ut kan koppla av.
Kramar
//EyMy <3
Äkta vänner & sanningar

Redigerad av KnaZ <3
Äkta vänner hör ihop med sanningar och äkta känslor. Äkta vänner är sällsynta. Det är få som är helt igenom ärliga. En lögn är en falsk vän. Eller någon som kanske går under förändring mot att lämna lögnerna bakom sig.
Funderar vidare på allt och inget medan jag vrider huvudet mot fönstret. Fönstret som är alldeles för många meter över marken. Det är kallt ute så jag nöjer mig med att lägga hakan mot fönsterbrädan och tittar upp på den svarta himlen. Knäna ligger mot elementet. De grå mjukisbyxorna gör att knäna inte bränns. Värmen sprider sig i kroppen när jag drar täcket runt omkring mig.
Jag sträcker mig efter muggen med kaffe som står på bordet. Drar ihop täcket igen och kupar häderna över muggen. Känner fingrarna värmas av ångan. Tar en klunk och känner den varma drycken flöda ut i kroppen...
Kramar
//EyMy <3
Rosor & Turndown
Kramar på er
//EyMy


Förkylning & ond tumme
Kram..
EyMy och Bex i slalombacken
Bex i barnbacken ;)

Bex på väg upp i liften

Barnbacken är otroooligt brant kan jag lova!

STÖRTLOPP!

EyMy i liften

Ja men vi är seriösa

<3

Och nu, Bex runda nerför familjebacken




EyMy på väg ner



Vi tycker INTE om att åka sakta!


Skulle bevisa att Falköping kan vara fint så kom Bex med på bilden och det blev det genst mycket finare! <3


En uppslagen bok
En bok ligger uppslagen i mitt knä. Den ligger med ryggen uppåt. Titeln ”Tillsammans är man mindre ensam” slår emot mig som ett knytnävsslag rakt i ansiktet. Är det så enkelt? Den man delar allt med ska finnas. Man slipper känna sig ensam. Det handlar om kontakter. Antar jag.
Jag slänger undan luggen från ansiktet och kastar samtidigt en snabb blick ut genom fönstret. Mina ögon har blivit tomma. Precis som alla de andras.
Jag tittar ner på mina fingrar som rör sig över tangenterna. Ett par ringar glimmar på fingrarna. Billiga guldpläterade ringar med vita plastdiamanter. Det duger för mig. Lite mer glamour i dagen. Mitt i all den skitiga snön.
Tillsammans är man mindre ensam. Kommer det en dag sitta två ringar på mitt ena ringfinger? Fina ringar i äkta guld? Kommer jag att ge någon ett löfte om äkta kärlek. En kärlek som ska ta oss genom allt. Genom glädje och genom sorg.
Jag kastar en blick på klockan. Hör det plinga till i högtalaren när någon med en röst utan inlevelse ropar upp tågen som står inne på spåren. En röst helt utan entusiasm. 40 minuter kvar. 40 minuter tills jag kan slappna av på bussen.
Efter en konstig halvdeppig dag blev det mycket skratt under en föreställning av Jean Da Man. Men så sitter man ensam igen. Massor av människor runt omkring sig men ändå känslan av att vara så otroligt ensam. Och jag har ett bra liv! Med otroligt underbara vänner och fina människor som hjälper mig framåt i dagen. Så varför känner jag mig då så ensam?
En händelserik vecka

Bussen stannar med ett ryck. Jag tar tag i remmen på bagen och hugger tag i handtaget på väg ner för trappen. Tittar upp och får vinden i ansiktet. Andan försvinner för ett kort ögonblick. Jag börjar gå mot bilen. Tänker på veckan som har gått. Det började som en rätt meningslös vecka.
På måndagen hände absolut inget av mening...
Tisdag. Tog kontakt med en gammal (före detta?) kompis. Och var på rättegång med klassen i Skövde. Träffade underbara Tobbe !
På onsdagen var vi i Skövde igen på en halvdag om rattfylla. Lite rollspel och så där. Don't drink and drive, take a Red Bull and drive. Även massa strul med den här så kallade kompisen.
På torsdagen var jag hemma med feber. Och massa tårar. Där av det förra inlägget.
Fredagen, en vanlig helt meningslös fredag. KnaZ var sjuk och EyMy saknade henne otroligt massa mycket :( <3
Lördag så firade vi underbara moster som hade tagit examen som förskollärare.
Söndag så drog jag till Ulricehamn i två timmar och träffade Emil. Skoj att träffa en vän man inte sett på 1,5 år. Otroligt roligt.
Idag blir det en massa plugg. Och tankar. Försökte släppa ut dem genom fönstret men det gick inte. Får försöka igen sen...
Hoppas ni haft en bra dag i alla fall :)
Kramar
//EyMy <3